Jag och min tinnitus

Hej där. Nu har det gått exakt en vecka sedan det började låta i mina öron, det har inte blivit lättare att leva med utan tvärtom.

 

Det började i vänster öra som ett tjut, sedan gav det sig där och satte sig i höger öra. I höger brusar det som mellan två radiokanaler, brummar som en tvättmaskin och piper en hög ton, allt på en gång.

 

Om ni visste hur det känns, ja ni som har tinnitus vet ju känslan. Alla tankar när man vaknar helt svettig klockan två på natten och lyssnar efter om det har blivit värre, om det tillkommit något ljud, såna saker som man kan bli sinnessjuk av att tänka på. Känslan av att man ska till dagis med barnen om fyra timmar och man vet att det inte finns en chans att man kan somna om då ljudet maler sönder hjärnan, varenda sekund..

 

Min pappa har tinnitus och minière. Har försökt att prata med honom för att ventilera med någon som förstår. Det hjälper för stunden. Han har nästan tredje gradens tinnitus (det är uppdelat i grad 1-3). Han säger att han vant sig idag, att han sällan tänker på ljudet. Hur är det möjligt undrar jag i skrivande stund då detta upptar all min vakna tid.

 

Behöver helt enkelt ett andrum, där jag kan spy ut allt mitt hat över denna "sjukdom", eller förresten, det är ingen sjukdom utan ett symtom. För mig spelar sjukdom eller symtom ingen större roll, det känns som en sjukdom som gripit tag i mig och raserat allt vad lycka heter på en sekund. Tappat lusten att skapa, att fota, att lyssna på musik, att hitta på saker, att vara glad och träffa folk.

 

Hoppas även med denna blogg att förutom att jag får gnälla av mig lite, att det kanske kan hjälpa någon som kommer få tinnitus att inte känna sig så förbannat ensam som man faktiskt gör i den här situationen.

 

Håll tummarna att jag får sova nånting inatt..